Niels Bohr Institutet > Kalender - det sker på NBI > 2010 > Specialeforsvar: Emili...

Specialeforsvar: Emilie Hermansson

A numerical study of a Pitaraq-event in Greenland

Forsvaret bliver på svensk!
ABSTRACT
Grönlands inlandsis och dess topografi har stor inverkan på vindsystemet och väderförhållandet på Grönland. Nedkyld luft över inlandsisen kommer att sjunka ner mot kustlinjen på grund av gravitationskraften och därmed bilda ett katabatiskt vindfält. Piteraq är ett fenomen som uppstår när ett lågtryckssystem förstärker det katabatiska flödet på Grönland. Den kraftigaste Piteraq:en som någonsin har dokumenterats drabbade byn Tasiilaq, på den grönländska östkusten, den 6:e februari 1970 då vindstötar upp mot 72 m/s observerades. Dessa vindar ödelade nästan hela byn och att kunna förutse sådana händelser är kritiskt. Syftet med denna master uppsats är därför att jämför den operationella hydrostatiska väderprognosmodellen, DMI-HIRLAM K05, med två icke-hydrostatiska HARMONIE modeller - där en har samma horisontella upplösning som K05 modellen (5 km) och den andra en upplösning på 2.5 km - för att se vilken modell som bäst förutser detta topografiska fenomen. De tre modellerna fångade den geografiska placeringen av Piteraq:en bra, dock underskattade alla tre modellerna vindstyrkan då stormen hade nått sin kulm. De icke-hydrostatiska modellerna visade sig förutse vindstyrkan bättre än den hydrostatiska modellen. HARMONIE modellen med den grövsta upplösningen gav en vindprognos som avvek 11.3 m/s från den maximala observerade vindhastigheten på 54 m/s uppmätt 18 UTC medan den andra HARMONIE modellen avvek 24 m/s och K05 modellen 30.3 m/s från observationen vid denna tidpunkt. Den hydrostatiska approximationen var antagligen inte giltig under kvällen då de kraftigaste vindarna var observerade vilket kan ha varit orsaken till att K05 modellen producerade en sämre vindprognos än HARMONIE modellerna. Vidare så parameteriserade inte K05 modellen effekterna av luftmotståndet som kan uppstå på grund av gravitationsvågor, det gjorde inte heller HARMONIE modellen som hade en upplösning på 2.5 km vilket kan ha varit orsaken till att den, trots sin högre upplösning, förutsade en större avvikelse från observationerna jämfört med vad den andra icke-hydrostatiska modellen gjorde.
Vejledere: Aksel Walløe Hansen, NBI og Niels Woodmann Nielsen, DMI